Italian Painter, 1385-1437 He was reputed to have been a student of Spinello Aretino. He acquired the name dal Ponte due to the location of his studio at Santo Stefano a Ponte, Florence. He joined the Arte dei Medici e degli Speziali in 1410 and the Compagnia di S Luca in 1413. Outstanding debts brought him a prison sentence in 1424, but he still owed money to a carpenter three years later. By the late 1420s he had opened his own studio and formed a partnership with the painter Smeraldo di Giovanni (c. 1365-after 1442). Giovanni dal Ponte's varied and prolific production, which continued until his death, included fresco cycles, panels and the decoration of small objects. A number of allegorical panel paintings and cassoni are attributed to him. The animated, stylized figures in the Seven Liberal Arts (1435; Madrid, Prado) are shown in a garden dotted with naturalistic flowers and plants. His early work shows the impact of the Late Gothic style.   Related Paintings of Giovanni dal ponte :. | The Garden of Saint-Paul Hospital (nn04) | Branch of the Seine near Giverny | Still life | And a neglected Looking-Glass And the Child cared nothing about the Looking-Glass (mk46) | Arab or Arabic people and life. Orientalism oil paintings 301 |
Related Artists:
kronprinsessan margareta

ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
Ralph Barton
American Artist, 1891-1931 American Artist, 1891-1931,1921 Vanity Fair caricature; use cursor to identify figuresBarton's first caricature was of Thomas Hart Benton; his last, of Charlie Chaplin. In between he knew everyone and drew everyone in the social and culture scene of New York. Some of his most famous works were group drawings, and perhaps the most noted was a stage curtain created for a 1922 revue, depicting an "audience" of 139 faces looking back at the real theater-goers. "The effect was electrifying, and the applause was great," said another caricaturist of the era, Aline Fruhauf. He also directed a short film, Camille, described by an IMDB contributor as a "home movie version" of the Dumas novel with a cast of his many actor, artist, and other celebrity friends.This movie was made available as a bonus in a 2003 release of Chaplin's A Woman of Paris. At the height of his popularity, Barton enjoyed not only the acquaintance of the famous, but a solid and impressive income. All of this concealed a terribly unhappy life. He was beset by manic-depressive disorder, and each of his four marriages ended in divorce. A self-portrait, painted around 1925 and modeled on an el Greco.